I helgen gick en fin, kär väns pappa bort. På Instagram idag skickar jag ett "du är vacker ändå, styrkekramar" till en ung tjej, och mamma, från Knutby som just nu tappar allt sitt hår. För dryga åtta månader sen förlorade jag min faster, och innan dess förlorade min andra "faster" sin bror. En annan väldigt nära släkting lider av en "snäll" variant.
När jag igår för första gången såg ICA's reklam för deras Rosa månad, grät jag...
Det där med att var tredje person drabbas känns plötsligt så jävla obehagligt sant.
Jag önskar er alla där ute, som lider av denna förbannade sjukdom, vaknar upp friska i morgon. FUCK CANCER.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar